Carpe Diem på Lottas vis

Thursday, March 16, 2006

Jag är bäst!


Tänkte bara meddela att jag är bäst.

Så känns det precis nu.
Så mycket att allt annat faller bort och blir mindre viktigt.
Det är helt underbart att gå upp i känslan av vara så bra att ingen kan överträffa mig.

Hoppas innerligt att alla ni jag bryr mig om har känt och känner så här ofta och länge.
Och att ni kan hantera verkligheten när ni också inser att visst är ni grymt bra, men Lotta är ju faktiskt bäst.

Ha det gott!

/Lotta - småförkyld, smått sysslolös, lite eftermiddagstrött men ändå ON TOP OF THE WORLD!

Tuesday, March 14, 2006

Teknikens naturliga under


Solen skiner och får snön att glittra.
Trädens grenar är tyngda av sin börda av ansenliga mängder snöflingor.
Jag reser genom ett underbart vinterlandskap längre och längre upp mot mina norrländska hemtrakter.

Och medan jag sitter och betraktar hur vacker naturen är även när den susar förbi sitter jag och surfar på Internet. Två så vitt skilda miljöer som egentligen är så långt ifrån varandra, men nu så påtagligt nära. Jag sitter och chattar med människor som X2000-tåget för varje sekund tar mig närmare på riktigt. Ord som nu flyger genom luften och kablar och sändare och allt vad det är kommer jag om två timmar kunna framföra personligen.
Teknikens under.

Vasaloppet fick mig också att tänka efter lite. Den snabbaste skidåkaren har åkt de nio milen mellan Sälen och Mora på 3 timmar, 38 minuter och 57 sekunder. Det gjordes 1998, förmodligen på moderna och optimalt utformade skidor, med supervalla och med ett bra och redigt intag av uppladdningskost. Bara en aaaning skillnad mot förutsättningarna för Gustav Vasas förflyttning mellan Mora och Sälen för snart 500 år sedan. I och för sig hade han en motivering av ”liv eller död-karaktär”.

Ett annat semi-aktuellt exempel på utveckling är den smältdegel av de bästa, nyaste, konstigaste, smartaste och mest innovativa tekniska prylarna, maskinerna och lösningarna som visas upp på den årliga superhightechmässan Cebit som nyligen gick av stapeln i Hannover. Där visades det till exempel upp så nya mobilmodeller att dom egentligen inte ens visades upp. (I stället fick besökarna tydligen se en platt silhuett eller en ogenomskinlig påse döljandes prototyperna.)

Ett passande ord för dessa utvecklingar är något paradoxalt ”naturligt”. Det ligger i människans natur att vilja utvecklas, förbättra och förbättras. Jag konfunderas (och oroas en gnutta) bara över att vår egen utveckling verkar driva oss allt längre från just det ”naturliga”.

Själv tänkte jag försöka uppsöka både lite natur och naturliga situationer genom att ta semester och åka tillbaka till mina rötter. Många tycker kanske inte att det låter som riktig semester och att jag borde resa iväg längre bort. Och om jag hade haft den ekonomin skulle jag gärna tagit dom på orden och haffat en sista-minuten var som helst där det åtminstone inte är kallare än här. Men jag skulle faktiskt ändå ha velat ta den här hemma-semestern ändå.

Det ska bli så underbart att kunna sova ut! På vardagar! Att ha tid att umgås med familj och vänner ordentligt. Att sen åka tillbaka till Stockholm och ha tid att lufsa omkring hemma och sortera mina böcker och papper och prylar utan att bli trött för att man arbetat en hel dag innan. Och om jag blir trött ändå kan jag ta en liten tupplur och strunta i att det blir svårt att somna sen för jag behöver inte kliva upp halv sju morgonen efter.

Ja ja, jag vet att jag inte borde skriva att jag äntligen kommer ”ha tid” för massa saker när det egentligen handlar om att ”ta sig tid”, som jag tjatat om i ett tidigare blogginlägg. Fast egentligen är det ju precis det jag gjort, tagit mig tid. Genom att för första gången unna mig en semester som INTE infaller på sommaren då många andra också är lediga och vill hitta på saker och att jag INTE har planerat och organiserat sönder mina lediga dagar.

Nu är jag ju inte helt utan självinsikt utan vet med mig att jag kommer nog försöka planera och styra upp mina dagar ändå, och kommer inte kunna låta bli att tänka på jobb eller andra grubblerier. Men genom att åtminstone försöka undvika det och göra mitt bästa att ”bara vara” så är jag i alla fall en bra bit på vägen.

Hoppas ni alla inte behöver försöka så mycket utan mer bara är.

Ta vara på de små och stora stunderna i livet

Carpe diem, med andra (välkända) ord!

/Lotta

Friday, March 03, 2006

Waaaaaaaahhhh...


Jag är ju en stark anhängare av att man ska vara öppen för nya saker. Det senaste halvåret har jag försökt applicera det på en hel del olika områden, varav musik är ett av dom. Detta har nyligen dragits till sin spets då min mp3-spelare för några morgnar sedan fick tuppjuck och vägrade låta mig lyssna på samma låtar igen.


Då erbjöd sig min räddare i nöden att låna ut sin mp3-spelare vilket jag tacksamt tackade ja till (eftersom jag numera är fullständigt beroende av musik på mina morgonpromenader). Sedan fick jag höra att det bara fanns hårdrock inlagt och tänkte då att okej, här kommer den ultimata prövningen. Går det verkligen att gilla hårdrock på riktigt? (För att gilla smäktande rockballader och Metallicas allra bredaste hits räknas nog inte riktigt misstänker jag.)

Jag kan ju även nämna att ett stort antal (nästan uteslutande manliga) vänner och bekanta har talat sig varma för hårdrock i många år men jag har verkligen aldrig kunnat förstå deras hyllningar av denna skräniga, högljudda och ensida musikgenre. Så nu var det verkligen dags att ge den en chans på riktigt. Jag hade ju dessutom inte så mycket val.

Morgon 1
Första stegen: Hm...det låter ju faktiskt bra det här. Skön gitarrslinga.
Den så kallade sången börjar: Va? Är det här en människa som låter så här? Jag kan inte urskilja ett ord.
Mellanstick: Ah, vila för de stackars sargade öronen. Vrålet från underjorden har tystnat.
Sången är tillbaka: Han kan inte må helt bra den här killen.
Nästa låt: Mmm..börjar lovande igen.
Sång igen: Allvarligt, de här killarnas halsar måste vara en halsläkares mardröm och en högprioriterad konsumentgrupp för marknadsförare av halstabletter.
Senare i sången: Nämen, plötsligt gled han upp (ner? rätt?) till något som liknar normal sångröst. Trevligt inslag.
Några låtar senare: Ok, trots att sångarna låter som dom spyr alternativt dör så är det skönt tryck i låtarna. Många lyckade kombinationer av trummor, gitarrer, basar, synthar och övriga musikinstrument som eventuellt har använts.

Morgon 2
Första låten: Kom igen då, bli lite bra. Nähepp, bara samma gitarrackord om och om igen. Möjligtvis en och samma ton till och med.
Nästa låt: Meh! Den låter ju precis likadant.
Nästa låt: Vad fasen, är det samma låt tre gånger på raken.
5 låtar framåt: Aha, äntligen nåt som låter annorlunda. Och rätt ok.
Flera låtar i rad: Nej, blä, usch, hjälp, huvva, hm..kanske...nej, fy!

Morgon 3
Första låten: Börjar bra...fortsätter bra...är ju till och med jättebra.
Andra låten: Efter det initiala och utdragna gutturala lätet lååångt ner från sångarens hals så blev den ju också bra.
Tredje - sjätte låten: Så bra att jag inte känner mig det minsta obekväm med musiken i mina öron längre.
Sjunde låten och några efterföljande: Aj då. Nu var urtidsharklingen tillbaka igen. Det är endast med extremt stor ansträngning det går att urskilja riktiga ord.
Sista låtarna innan promenadens slut: Nu är det banne mig lite bra igen.

Resultatet av försöket har till slut blivit följande
Jag kan fortfarande omöjligt påstå att hårdrock är min favoritgenre. Och vissa låtar, när sången mer är ett konstant ljud i så låg ton att halsen skrumpnar ihop inför tanken att härma det, är verkligen inte bra. Men jag erkänner villigt och glatt att jag numera inte har några problem att lyssna på denna musik och att jag hittat flera exempel på väldigt bra och sköna låtar som jag gillar skarpt.

Så stort tack till Erik för lånet av mp3-spelaren och medhjälp till utökning av min musiksmak.

Avslutningsvis en liten lista på några sköna artist-/gruppnamn som jag snappat upp på P3 Rockster (och tror nog att fler än jag finner lite humor i vissa av dom...i alla fall om ni är lite övertrötta som jag) :
Fatal Smile
Spiritual Beggars
Crucified Barbara
Rob Zombie
Locomotive Breathe
Sweet Addiction
Scotch Greens
System of a Down


Nu ska jag lyssna på lite lättsmält mainstream-pop!

Fredagskramar!

/L