Carpe Diem på Lottas vis

Tuesday, April 25, 2006

Titta, lyssna, tänk.


Man behöver andra människor omkring sig.

Som referenser.
Som stöd.
Som motpoler.
Och ju bättre man är att se och lyssna på människor desto bättre referenser, stöd och motpoler får man. Om du bara skulle umgås med några få personer som är precis som du själv går det inte ihop efter ett tag. Referensramen är ytterst begränsad, stödet kommer ofta utebli eftersom dom behöver samma stöd ungefär samtidigt, och angående motpol säger det ju sig självt att den är icke existerande eftersom dom är precis som du. Så liten blir världen, så ytlig din insikt och så smal chansen till verklig lycka.

Nu ska man givetvis inte försöka ta in hela världen heller. Det är för övrigt fysiskt omöjligt eftersom den innehåller så oändligt mycket mer information än kroppen orkar läsa av. Dom som försöker kommer förr eller senare oundvikligen köra fast på ett eller flera sätt. Det gäller att försöka leva så att du och din omvärld mår bra utifrån ett hanterbart antal förhållningssätt och beteenden.
Som att tänka steget längre när någon är otrevlig eller onödigt irriterad, på vad den kan bero på.
Och att unna även dom till synes mest perfekta personerna som verkar ha allt man kan önska sig mer som gör dom glada, för det finns helt säkert många stunder då dom också bara vill lägga sig ner och gråta.
Ta emot stöd från dom som vill stötta dig och ännu mer viktigt; be om hjälp när du behöver det.
Försök se olikheterna hos individer i relationer och grupper som möjligheter till bredare kompetens istället för oförenliga ståndpunkter. Lyssna på andra på riktigt, och överväg det dom säger på riktigt. Så är det nog lättare att veta vad du tycker själv sen och med större säkerhet känna vad du står för.
Ha respekt för andras behov och glöm inte bort dina egna.

Lätt som en plätt, eller hur?

För att bli lycklig räcker det egentligen i grund och botten med att i lagom mått utgå från en av Jane Austens boktitlar: Förnuft och känsla.


Efter ett så filosofiskt inlägg passar det med en liten relevant listning:

Veckans referensperson: En översminkad, hyperblonderad tonåring i aaaalldeles för lite kläder och som pratar så högt i mobilen att alla i t-banevagnen kan ta del av hennes ytterst intressanta åsikter om diverse jämnåriga.
Insikt: Det är grymt skönt att inte vara så ung och försöööka så hårt.
Ytterligare insikt: Ok, man är ju visserligen äldre men inte fasen har man slutat försöka så mycket. Man har bara lärt sig att göra det något mer subtilt. Inbillar man sig i alla fall.

Veckans stöd: Älskade familj och vänner
Insikt: Dom får mig att flyta vidare när det är tungrott, dom skulle ställa upp med vad jag än behövde hjälp med och dom värmer mitt inre när stress och ångest försöker blåsa hål därinne.

Veckans motpol: Erik
Insikt: Även om jag ofta säger emot och vill göra på "mitt" sätt är det underbart med någon som tycker annorlunda och har ett annat sätt tänka. Jag är glad för de gånger min lätt obstinata sida lugnar sig så pass att förnuftet tvingar mig ta in vad han egentligen säger och varför. Ibland (ja, ja, ofta) gör jag på mitt sätt ändå, men det har faktiskt hänt att han har mer rätt.

Alla dessa insikter och se så underbar jag är!
;)


Titta, lyssna, tänk.

/L