Carpe Diem på Lottas vis

Sunday, February 18, 2007

Me, me, me


När folk pratar om Carpe Diem, Seize the day, leva i nuet och liknande kopplar man ofta det till att göra saker aktivt. Att äntligen våga något du velat göra länge. Men det handlar ju även om att njuta av nuet. Och det är precis vad jag gjort den här helgen. Man kan definitivt inte kalla min lördag aktiv men den var extremt njutbar och handlade verkligen om nuet och fick mig inse en sak.

För er som känner mig så vet ni att jag är en obotlig romantiker och att det ingår i mina framtidsdrömmar och planer att starta en familj med mannen i mitt liv. Det kommer innebära att flytta ihop, gifta sig, skaffa barn, flytta större när familjeskaran växer. Det är det jag vill ha när livet väl för mig dit, men det kommer även innebära att aldrig mer ha det jag har nu, eller åtminstone inte i den utsträckning jag har det nu.

Att slå ihop sitt liv med någon (och så småningom några till som till en början dessutom är helt beroende av dig) innebär att ge upp en hel del av sin egna tid. Tid som jag nu kan bestämma över och fördela precis hur jag vill.
-Jag kan gå på after work och stanna ute hur länge jag vill.
Jag kan sova ut tills jag vaknar kl. 12 och sen dra mig en timme till.
Jag kan kolla på TV-serier en hel dag.
Jag kan bestämma mig för att inte orka laga mat utan ta en pizza ur frysen istället.
Jag kan dricka öl till middagen bara för att det är så gott.
Jag kan följa mitt sötsug och gå och köpa en påse bullar och mjölk klockan tio på kvällen.
Jag kan somna i soffan och inte flytta över till sängen förrän jag vaknar sent på natten.
Jag kan börja sortera min garderob genom att slita ut allting utan att vara säker på att orka göra klart det den dagen.
Jag kan duscha hur länge jag vill.
Jag kan prova kläder i över en timme.
Jag kan prata i telefon i flera timmar.
Jag kan inte prata med någon alls på en hel dag.
Jag kan handla bara de saker jag vill ha i mitt kylskåp och skafferi.
Jag kan bjuda in vänner och hälsa på vänner när helst jag känner för.
Jag kan spela mina favoritlåtar om och om igen utan att någon klagar.
Jag kan gråta en skvätt om det behövs utan att det hänt något särskilt och utan att någon tror att något är fel.
Jag kan prata med mig själv utan att någon tycker jag är helt galen.
Jag kan sjunga så högt och falskt att till och med jag ryser.
Jag kan skratta åt saker som bara jag tycker är roliga.

Allt detta kan jag ärligt säga att jag verkligen njuter av. Det är underbart skönt att bara ha sig själv att rå om. Jag vet att många av de saker jag radat upp visst går att göra även sen när man är två eller flera och att jag-tiden inte behöver försvinna helt. Men jag kommer behöva jobba mer för få den och den kommer vara en mindre del av den tid jag har att leva mitt liv på.

Därför är det desto viktigare att ta vara på möjligheten att bara tänka på sig själv så länge man kan. För jag vet också att allt jag måste ge upp i framtiden är något jag inte kommer ångra. Jag är 100% säker på att jag vill dela mitt liv och min tid med de personer som kommer bli min familj, och som kommer ge mig mer än nog med kärlek för att det ska vara värt det.

Carpe Diem på vilket sätt ni än vill!

Den obotliga romantikern och för tillfället självcentrerande livsnjutaren

0 Comments:

Post a Comment

<< Home