Waaaaaaaahhhh...

Jag är ju en stark anhängare av att man ska vara öppen för nya saker. Det senaste halvåret har jag försökt applicera det på en hel del olika områden, varav musik är ett av dom. Detta har nyligen dragits till sin spets då min mp3-spelare för några morgnar sedan fick tuppjuck och vägrade låta mig lyssna på samma låtar igen.

Då erbjöd sig min räddare i nöden att låna ut sin mp3-spelare vilket jag tacksamt tackade ja till (eftersom jag numera är fullständigt beroende av musik på mina morgonpromenader). Sedan fick jag höra att det bara fanns hårdrock inlagt och tänkte då att okej, här kommer den ultimata prövningen. Går det verkligen att gilla hårdrock på riktigt? (För att gilla smäktande rockballader och Metallicas allra bredaste hits räknas nog inte riktigt misstänker jag.)

Jag kan ju även nämna att ett stort antal (nästan uteslutande manliga) vänner och bekanta har talat sig varma för hårdrock i många år men jag har verkligen aldrig kunnat förstå deras hyllningar av denna skräniga, högljudda och ensida musikgenre. Så nu var det verkligen dags att ge den en chans på riktigt. Jag hade ju dessutom inte så mycket val.

Morgon 1
Första stegen: Hm...det låter ju faktiskt bra det här. Skön gitarrslinga.
Den så kallade sången börjar: Va? Är det här en människa som låter så här? Jag kan inte urskilja ett ord.
Mellanstick: Ah, vila för de stackars sargade öronen. Vrålet från underjorden har tystnat.
Sången är tillbaka: Han kan inte må helt bra den här killen.
Nästa låt: Mmm..börjar lovande igen.
Sång igen: Allvarligt, de här killarnas halsar måste vara en halsläkares mardröm och en högprioriterad konsumentgrupp för marknadsförare av halstabletter.
Senare i sången: Nämen, plötsligt gled han upp (ner? rätt?) till något som liknar normal sångröst. Trevligt inslag.
Några låtar senare: Ok, trots att sångarna låter som dom spyr alternativt dör så är det skönt tryck i låtarna. Många lyckade kombinationer av trummor, gitarrer, basar, synthar och övriga musikinstrument som eventuellt har använts.

Morgon 2
Första låten: Kom igen då, bli lite bra. Nähepp, bara samma gitarrackord om och om igen. Möjligtvis en och samma ton till och med.
Nästa låt: Meh! Den låter ju precis likadant.
Nästa låt: Vad fasen, är det samma låt tre gånger på raken.
5 låtar framåt: Aha, äntligen nåt som låter annorlunda. Och rätt ok.
Flera låtar i rad: Nej, blä, usch, hjälp, huvva, hm..kanske...nej, fy!

Morgon 3
Första låten: Börjar bra...fortsätter bra...är ju till och med jättebra.
Andra låten: Efter det initiala och utdragna gutturala lätet lååångt ner från sångarens hals så blev den ju också bra.
Tredje - sjätte låten: Så bra att jag inte känner mig det minsta obekväm med musiken i mina öron längre.
Sjunde låten och några efterföljande: Aj då. Nu var urtidsharklingen tillbaka igen. Det är endast med extremt stor ansträngning det går att urskilja riktiga ord.
Sista låtarna innan promenadens slut: Nu är det banne mig lite bra igen.

Resultatet av försöket har till slut blivit följande
Jag kan fortfarande omöjligt påstå att hårdrock är min favoritgenre. Och vissa låtar, när sången mer är ett konstant ljud i så låg ton att halsen skrumpnar ihop inför tanken att härma det, är verkligen inte bra. Men jag erkänner villigt och glatt att jag numera inte har några problem att lyssna på denna musik och att jag hittat flera exempel på väldigt bra och sköna låtar som jag gillar skarpt.

Så stort tack till Erik för lånet av mp3-spelaren och medhjälp till utökning av min musiksmak.

Avslutningsvis en liten lista på några sköna artist-/gruppnamn som jag snappat upp på P3 Rockster (och tror nog att fler än jag finner lite humor i vissa av dom...i alla fall om ni är lite övertrötta som jag) :
Fatal Smile
Spiritual Beggars
Crucified Barbara
Rob Zombie
Locomotive Breathe
Sweet Addiction
Scotch Greens
System of a Down

Nu ska jag lyssna på lite lättsmält mainstream-pop!

Fredagskramar!

/L