Carpe Diem på Lottas vis

Wednesday, October 04, 2006

The sweet feeling of great achievement


Håll i er.
Nu ska jag göra något ack-så-osvenskt och oj-så-otypiskt-Lotta.
Jag tänker skryta!
Om mig själv.

För jag är så ruskigt stolt över något jag lyckats genomföra helt själv.
Jag har sprungit en halvmaraton!
Det är 21 098 meter, dvs nästan 21,1 km, dvs 2,11 mil, dvs något längre än en fem-minuters bensträckare.
För två år sedan hade jag aldrig sprungit över 30 minuter och aldrig nånsin har jag sprungit längre än en timme.
Så när det stod att man bara har 3 timmar på sig innan polisen stänger banan allt eftersom blev jag lite orolig.


Men härom dagen kom ett brev hem i lådan.
Med ett diplom i.
Som sa att jag sprungit S:t Eriksloppet på 2 timmar och 47 sekunder!
Det var mycket bättre än jag nånsin trott jag skulle prestera.

Och ändå var inte själva tiden den största behållningen.
Utan det var att genomföra hela grejen själv.
Anmälan, träning, registrering, köpa träningströja en halvtimme innan start, fixa fast hi-tech-data-chipset på skon efter 14 försök, lämna in kläder och värdesaker på rätt ställe, hitta till rätt startuppställning, inte göra något nästintill omöjligt misstag som att tjuvstarta eller springa åt fel håll.

Men framför allt att springa hela låååånga loppet utan att sakta ner.
Istället öka och spurta om några grabbar faktiskt!
Och den fullständigt fantastiska känslan som jag kände när jag sprang i mål var det som fick mig att skriva det här icke-ursäktande inlägget.

För att nämna ytterligare en bedrift utöver ovanstående grymma prestation så sprang jag ett till lopp veckan efter S:t Eriksloppet. Jag hade andra växlingen i Bellmanstafetten, som är 5x5 km lång, och lyckades pressa ner min tid från förra året med två hela minuter och sprang i mål efter 24 smärtsamma minuter.

För att ni nu inte ska må allt för dåligt för att jag är så jäkla grym kan jag nämna att jag inte tränat en enda gång sedan tidigare nämnda lopp.

Men lika glad och nöjd är jag för det!
Lovar att återkomma med fler bravader i framtiden.

Kram så länge

Lotta, the one and only


1 Comments:

Post a Comment

<< Home