Carpe Diem på Lottas vis

Tuesday, March 14, 2006

Teknikens naturliga under


Solen skiner och får snön att glittra.
Trädens grenar är tyngda av sin börda av ansenliga mängder snöflingor.
Jag reser genom ett underbart vinterlandskap längre och längre upp mot mina norrländska hemtrakter.

Och medan jag sitter och betraktar hur vacker naturen är även när den susar förbi sitter jag och surfar på Internet. Två så vitt skilda miljöer som egentligen är så långt ifrån varandra, men nu så påtagligt nära. Jag sitter och chattar med människor som X2000-tåget för varje sekund tar mig närmare på riktigt. Ord som nu flyger genom luften och kablar och sändare och allt vad det är kommer jag om två timmar kunna framföra personligen.
Teknikens under.

Vasaloppet fick mig också att tänka efter lite. Den snabbaste skidåkaren har åkt de nio milen mellan Sälen och Mora på 3 timmar, 38 minuter och 57 sekunder. Det gjordes 1998, förmodligen på moderna och optimalt utformade skidor, med supervalla och med ett bra och redigt intag av uppladdningskost. Bara en aaaning skillnad mot förutsättningarna för Gustav Vasas förflyttning mellan Mora och Sälen för snart 500 år sedan. I och för sig hade han en motivering av ”liv eller död-karaktär”.

Ett annat semi-aktuellt exempel på utveckling är den smältdegel av de bästa, nyaste, konstigaste, smartaste och mest innovativa tekniska prylarna, maskinerna och lösningarna som visas upp på den årliga superhightechmässan Cebit som nyligen gick av stapeln i Hannover. Där visades det till exempel upp så nya mobilmodeller att dom egentligen inte ens visades upp. (I stället fick besökarna tydligen se en platt silhuett eller en ogenomskinlig påse döljandes prototyperna.)

Ett passande ord för dessa utvecklingar är något paradoxalt ”naturligt”. Det ligger i människans natur att vilja utvecklas, förbättra och förbättras. Jag konfunderas (och oroas en gnutta) bara över att vår egen utveckling verkar driva oss allt längre från just det ”naturliga”.

Själv tänkte jag försöka uppsöka både lite natur och naturliga situationer genom att ta semester och åka tillbaka till mina rötter. Många tycker kanske inte att det låter som riktig semester och att jag borde resa iväg längre bort. Och om jag hade haft den ekonomin skulle jag gärna tagit dom på orden och haffat en sista-minuten var som helst där det åtminstone inte är kallare än här. Men jag skulle faktiskt ändå ha velat ta den här hemma-semestern ändå.

Det ska bli så underbart att kunna sova ut! På vardagar! Att ha tid att umgås med familj och vänner ordentligt. Att sen åka tillbaka till Stockholm och ha tid att lufsa omkring hemma och sortera mina böcker och papper och prylar utan att bli trött för att man arbetat en hel dag innan. Och om jag blir trött ändå kan jag ta en liten tupplur och strunta i att det blir svårt att somna sen för jag behöver inte kliva upp halv sju morgonen efter.

Ja ja, jag vet att jag inte borde skriva att jag äntligen kommer ”ha tid” för massa saker när det egentligen handlar om att ”ta sig tid”, som jag tjatat om i ett tidigare blogginlägg. Fast egentligen är det ju precis det jag gjort, tagit mig tid. Genom att för första gången unna mig en semester som INTE infaller på sommaren då många andra också är lediga och vill hitta på saker och att jag INTE har planerat och organiserat sönder mina lediga dagar.

Nu är jag ju inte helt utan självinsikt utan vet med mig att jag kommer nog försöka planera och styra upp mina dagar ändå, och kommer inte kunna låta bli att tänka på jobb eller andra grubblerier. Men genom att åtminstone försöka undvika det och göra mitt bästa att ”bara vara” så är jag i alla fall en bra bit på vägen.

Hoppas ni alla inte behöver försöka så mycket utan mer bara är.

Ta vara på de små och stora stunderna i livet

Carpe diem, med andra (välkända) ord!

/Lotta

0 Comments:

Post a Comment

<< Home