Carpe Diem på Lottas vis

Sunday, March 04, 2007

Mind tricks i en subvärld


Vaknade precis upp från en alternativ värld där mycket konstiga saker utspelade sig. I drömmarnas värld kan verkligen vad som helst hända.Jag antar att jag sov för länge och att sömnen på slutet var för lätt och att jag därför kommer ihåg delar av vad jag drömt. För det mesta minns jag ingenting av de nattliga eskapader hjärnan varit ute på. Därför måste jag ta tillfället i akt och försöka skriva ner de fragment som jag fortfarande minns denna gång.

Jag är på en konsert och lyssnar på något band jag inte kommer ihåg nu. Konserten utspelar sig på Folkets Hus i Söråker där jag växte upp. När bandet spelat klart försvinner 95% av publiken på två sekunder förutom en kille som är misstänkt lik Danny från Idol som jag tydligen pratat med, så han tar mitt nummer som han skriver in på en sjukt platt mobiltelefon (typ 2 mm!).

Sen är jag plötsligt i skogen nånstans. Faktum att det också lite påminner om ett ställe i Söråker och det är någon sorts tävling med lag eller möjligen ett lopp. Jag springer runt en stuga och där står en kille jag har sett tidigare i skogen. Han är blodig i ansiktet och när jag kommer närmare ser jag att han inte har några ögon i ögongloberna! Efter ett tag kommer hans kompis som verkar vara samma Danny-liknande kille som på konserten. Vi går in i stugan och väntar på ambulans.

Efter det hoppar tiden tillbaka till typ början av tävlingen där första delen är en duell mellan två lag som går ut på vilket lag som kan sätta upp ett tält snabbast. Efter ett tag visar det sig att det är bara jag och en kille till (inte Danny-kopian) som försöker sätta ihop tältet. När jag ropar på våra lagkamrater står de bara där och rycker på axlarna. Medan vi sliter med tältet och jag ropar ut till min lagkamrat vad han ska göra skriker jag på resten av laget och är jättearg. Efter vi förlorat försöker jag få ett svar vad fasen dom sysslade med, men ingen har någon direkt förklaring.

Nästa tävlingsmoment är diffust men vi springer runt i ett mycket högt hus med väldigt många våningar och ska uppåt. När vi kommit längst upp är vi bara tre personer och ska hoppa ner på ett båtdäck, eftersom det tydligen blivit en båt nu. Den första personen hoppar ner, tar tag i en kant halva vägen ner och landar sedan cirka 80 meter ner.


Jag börjar freaka ur eftersom det kan väl ingen hoppa och landa utan att göra sig illa? Nästa person som hoppar (kan vara Danny-killen) landar först på en smal stång, hoppar cirka 10 meter framåt där ett nät hänger, han svingar sig några varv upp och ner och landar sedan också på däck utan problem. Då är det jag kvar men jag ser ju skräckslaget att det inte kan gå att hoppa från så hög höjd.

Innan jag vet om jag försöker eller ej så vaknar jag ur drömmen.

Så alla ni hobby-Freud eller ni som läst drömtydar-teorier nån gång - what the hell does this mean? Tävlingsgrejen är det enda jag gissa ha något att göra med ambitioner och rädsla för att inte lyckas. Men vad kommer andra detaljer ifrån?
Söråker-inslaget?
Danny-kopian?
Superplatt mobiltelefon?
Killen utan ögon?
Lama lagkamrater?
Sätta upp ett tält!?

Efter den här omtumlande starten på morgonen (ja,ja dagen då...klockan är över tolv...oj, över ett till och med) är det skönt att ägna sig åt sköna söndagsmorgon-aktiviteter. Robbie Williams, gott kaffe, mysig morgonrock, städad lägenhet, diverse olästa tidningar och inga planer förrän ikväll.

Även om det inte alltid är fallet så är den verkliga världen just nu bra mycket bättre än den surrealistiska drömvärlden.

Dream on, live on.

Omtumlad men avslappnad

0 Comments:

Post a Comment

<< Home